Azerbajdzjan är ett fornt land. Historiskt
sträcker den sig från Kaukasus i nord till Hamadan
i söder, från sjön Gökcha och Urumijja i väst till
Kaspiska havet i öst. Enligt fredspakterna
Gülüstan (1813) och Türkmenchaj (1828) som hade
slutits mellan Ryska Tsar Imperiet och Gadjarska
Imperiet i resultat av krigen mellan dem, delades
Azerbajdzjan in i två delar. Just från den tiden
dök upp begreppen ”Nord-Azerbajdzjan” (dagens Republiken Azerbajdzjan) och ”Syd-Azerbajdzjan” (provincerna i dagens
Iran: Väst-Azerbajdzjan, Öst-Azerbajdzjan,
Ardabil, Zangan, Gazvin, Markazi, Hamadan).
Azerbajdzjanska folket formades i resultat
av förening av folken -manner, medier, albaner och
turkiska folkslag (hunner, kaspier, sabirer,
kipchaker, oguzer), som hade bott i det
vidsträckta territoriumet från forntiden. Kärnan
av den azerbajdzjanska etnosen består av
oguz-turkar. I formationen av det azerbajdzjanska
folket, dess kultur, traditioner, musik och språk,
är det främst manner, medier, albaner, araber och
oguz-turkar som har haft den direkta inverkan.
Som ett
oguz-turkiskt folkslag, delas azerbajdzjaner upp i
följande huvudstammar: Az, Azer, Khazar (Kaspi),
Turuk, Kuman, Qashqay, Göger, Shadili, Zengi.
Språket som ingår i den altaiska språkgruppen, är
ett turkiskt språk.
ur "Den Syd-Azerbajdzjanska Problematiken",
skriven av Ayda AMIR HASHIMI
Stockholm, 2005
Mer information kommer att läggas ut inom en
snar tid..
